Landskapet runt Kivik är en unik miljö som nästan inte alls berördes av industrialiseringen av Sverige. I kustlinjen breder sandstränderna ut sig. Det finns flera mindre vattendrag som slutar i havet. Topografin, i form av bergskullar och sandåsar skapar varierade utblickar där ofta havet kan ses. Stenshuvud sträcker sig ut i vattnet och är ett landmärke som definierar platsen. I inlandet domineras landskapet av åkermark med det finns också löv- och barrskog.

När man vandrar i landskapet går man in och ut ur olika tidsepoker och möter historia från stenåldern, medeltida kyrkor, jordbrukssamhället och nutiden. Landskapet är fullt med lantliga idyller: fruktodlingar, åkrar, bevarade gamla gårdar, små byar och fiskesamhällen.

Varför besöks och fotograferas dessa platser så flitigt? Vackra platser? Varför upplever vi dem i så fall dem som vackra platser? Finns det allmänmänskligt vackra platser? Handlar det om nostalgi och vurm för det som var? Visar de något vi saknar? Vad är det då vi saknar?